Sammandrag

Som bakgrund för den här undersökningen har vi skapat oss en bild av både den forskning och de utredningar som har gjorts om det här ämnet. Vi har varit intresserade av både det som har gjorts av mediebolagen själva, av marknadsundersökningsföretagens rapporter och av den forskning som gjort på olika universitet.

Den omfattande och mångåriga undersökningen om nyhetskon- sumtion som görs av Reutersintsitutet vid University of Oxford har varit en viktig källa för oss. När det har funnits relevanta offentliga undersökningar, som till exempel hos Finska Statistikcentralen och motsvarande aktörer, har vi använt oss av dem.

De aktörer som mäter och tidigare har mätt medie- eller nyhets- konsumtion, som TNS-gallups sedermera nedlagda veckolista och FIAM (Finnish Internet Audience Measurement) har varit viktiga. Vi har även samarbetat med ComScore och utnyttjar datan från deras MediaMetrix-produkt för få svar på de frågor vi har haft.

Vidare har vi använt oss av de största nationella undersökningarna om finländarnas medievanor, som till exempel TNS-gallups undersökning Suomalaisen mediapäivä 2017, Ungdomsbarometern 2017 och SoMe ja Nuoret 2016. I strävan efter att få en mera heltäckande syn på ungas medievanor har vi även haft stor nytta av den internationella databasen Statista, av brittiska Office of National Statistics och svenska Internetstiftelsens årligen utkommande Svenskarna och internet. Att hitta färska akademiska undersökningar om ungas mediekonsumtion visade sig dock vara förvånansvärt svårt. Det senaste som har publicerats kring frågan ur ett finskt perspektiv är en sammanfattning redigerad av Rauna Rahja, som Mediakasvatusseura publicerade år 2013. Året efter publicerade professor Tom Moring vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet rapporten Ett livskraftigt medielandskap på svenska i Finland. Såväl Rahjas som Morings rapporter är gedigna och har fungerat som ett stort stöd i vårt bakgrundsarbete.

Av färskare undersökningar om ungas medievanor har vi haft stor nytta av den danska journalistikprofessorn Jannie Möller Hartleys forskning. Hon utkom 2018 med rapporten Distinction in Young People´s Cross-Media News Engagement. I den analyserar hon unga (15-18 år) danskars användning av nyheter. I arbetet med att försöka förstå ett globalt mönster i de ungas mediekonsumtion har hennes arbete varit en stor tillgång.

Det finns givetvis mycket internationell forskning inom området unga och medier, men det har varit utmanande att hitta material som direkt skulle kunna kopplas till vår frågeställning.

När man läser vetenskapliga tidskrifter inom journalistik, medier och kommunikation från de senaste åren hittar man teman som; polarisering i debatten, effekten av fragmenteringen och “bubblorna”, för- hållandet mellan medieanvändningen och det politiska engagemanget, den strukturella förändringen inom mediefältet. Andra stora teman kretsar kring sociala medier, ägarförhållanden, förtroendet för nyheter och de nya plattformarna och teknologin som driver förändringen.

En del av den färskare forskningen har också handlat om hur man kan navigera i den nya terrängen av publik och utbud. Det frågas bland annat hur man ska tänka kring utbud i en miljö där valmöjligheterna är i det närmaste oändliga. Från att ha sett innehållsutbudet som

något som enbart definieras av medierna själva har forskningen nu alltmer börjat intressera sig för hur användarna själva skapar en egen repertoar i en miljö där det finns ett överflöd av innehåll.

Några större undersökningar som tangerar vårt ämne kan dock nämnas. Cynthia Peacock, Peter Leavitt (2016) gör ett försök att för- stå hur milenniegenerationens mediebeteende skiljer sig från andra generationens. De undersöker dock främst hur målgruppen förhåller sig till politik och pratar om politik. De fokuserar inte så mycket på själva innehållsperspektivet i ämnesvalen. Också Sanne Kruikemeier och Adam Shehata forskar i mekanismerna kring medieanvändning och politiskt engagemang. (Sanne Kruikemeier, Adam Shehata, 2017)

På sina ställen tangeras direkt frågeställningen om ungas ämnesval i mediekonsumtionen. Till exempel Harsh Taneja et al har skrivit om det här. (Harsh Taneja, James G. Webster, Edward C. Malthouse and Thomas B. Ksiazek, 2012.). De har även forskat kring skillnaderna mellan millenniegenerationen och generationen kallad baby boomers (Harsh Taneja, Angela Xiao Wu, Stephanie Edgerly, 2018).

De kom bland annat fram till att nyhetsvalen skiljer sig något mindre mellan generationerna än vad man kunde anta. Samtidigt ville de också ifrågasätta metoderna som länge har legat som grund för den här typen av forskning. Framförallt är de mycket kritiska till den forskning som enbart baserar sig på självrapporterad data.

Generellt börjar man se försiktiga tecken på forskning som också utnyttjar “big data” och de möjligheter modern dataanalys och insamling ger. Men den här typen av metoder verkar fortfarande vara mycket sällsynta inom den akademiska medieforskningen.

Ett annat exempel på relativt färsk forskning, som tematiskt tangerar vår frågeställning, är Katherine R. Dale et al i sin rapport “YouTube for Good: A Content Analysis and Examination of Elicitors of Self-Transcendent Media” (2017). I den undersökningen väljer de ut 100 “inspirerande” (inspirational på engelska) Youtube-videor och forskar i hur innehåll framkallar känslor (i det här fallet upprymdhet och specifikt till exempel beundran och tacksamhet).

Det här är ett område som det sannolikt kommer att forskas allt mer i. Förhållandet mellan nyhetskonsumtion och innehåll som väcker starka känslor är ett synnerligen intressant ämne, men utifrån det material vi har att tillgå i den här undersökningen kan vi dessvärre inte fördjupa oss i den frågeställningen i den här rapporten.

Som sagt kändes det förvånande svårt att hitta forskning som specifikt skulle fokusera på de frågor vi är intresserade av i den här utredningen.

Vi hittade ingen forskning där man skulle ha använt sig av starkt datadriven maskinell text- och klusteranalys, som vi har gjort i den här undersökningen. Men det garanterar självfallet inte att det inte skulle kunna finnas. Även forskningen verkar att fragmenteras för närvarande vilket inte är helt olikt den process som pågår inom medie- fältet. Det finns också forskningsområden som vi inte har tittat lika mycket på, som till exempel den så kallade digital humanities, där det mycket väl kan finnas forskning som utnyttjar liknande verktyg. När det gäller vår metod, de tekniker och de algoritmer vi an- vänder oss av i vår analys handlar forskningen mestadels om andra ämnen än medievetenskap. Den forskningen kretsar främst kring datavetenskap, statistik och matematik. Det här är ett forsknings- område med snabb rörlighet. Nya genombrott sker regelbundet. Vi har försökt skapa en överblick även kring den här utvecklingen (se närmare i kapitel 3).

På basis av Rauna Rahjas sammanfattning (från 2013) får man en känsla av att det fanns ett forskningsmomentum vid decennieskiftet (cirka 2008-2013) kring frågorna om yngre användare och media. Det här förklaras sannolikt av att det först då blev uppenbart för alla att det sker en massiv förändring i mediebeteendet

Vi är dock bekymrade över att forskningsintresset sedan dess har avtagit. När vi i samband med den här undersökningen tog kontakt med forskaren Reijo Kupiainen från Tampereen yliopisto kommenterade han att han misstänker att det idag är svårt att få finansiering till forskning om ungas medievanor.

Vi vet att det finns många utredningar och undersökningar som görs av mediebolagen själva, eller som de låter göra för eget bruk. Vi har i våra tidigare roller som anställda inom mediebolag både gjort sådana utredningar och också tagit del av många motsvarande som gjorts av andra.

De här utredningarna publiceras för det mesta inte offentligt. Det här är något vi beklagar. Orsaken är självfallet att det för mediebolagen handlar om att nå konkurrensfördelar via kunskapen. Men vi ser att det kanske skulle finnas lösningar på hur man kan kringgå det här, exempelvis genom att publicera dem med en viss tidsfördröjning. Gällande bakgrunden och bakgrundsmaterialet har vår avsikt alltså varit att bekanta oss med den mest relevanta forskning från den akademiska världen. Samtidigt är det skäl att påpeka att angreppssättet i den här undersökningen kanske ändå bäst kan beskrivas som journalistiskt och inte akademiskt.

Det här angreppssättet är det mest naturliga för oss i och med att vi båda har en lång bakgrund som journalister och medieproffs snarare än som forskare.

Angreppssättet förklaras också av det faktum att vi i den här undersökningen rör oss på delvis obruten mark när vi kombinerar big data med journalistisk analys.

Info

Skribent(er)