Sammandrag

De största finlandssvenska medierna är alltså representerade i den här undersökningen och de allmänna rekommendationer vi kommer med i det här kapitlet gäller i allra högsta grad även för det finlandssvenska mediefältet.
Det finns dock några faktorer som gör den finlandssvenska situationen speciell.
Finlandssvenskarna söker sig utomlands i större utsträckning än finskspråkiga finländare. Unga finlandssvenskar väljer oftare att ta sin examen utomlands och under 2010-talet har en stor utflyttning framför allt till Sverige skett. Finlandssvenskarna lever mitt i de globala och rörliga trenden.
Det här för med sig både utmaningar och möjligheter för de finlandssvenska mediehusen. Utmaningen ligger i att allt fler ser sin identitet som något annat än finlandssvensk. Intresset för konstruktionen Svenskfinland verkar att korrelera med ålder. På basis av tidigare undersökningar vi har gjort kan man rita en tydlig linje där ålder och geografi korrelerar i Svenskfinland. Ju yngre läsare desto större sannolikhet att hen är intresserad av globala frågor. Ju äldre läsare desto sannolikare att hen är intresserad av finlandssvenska frågor.
Möjligheterna ligger i det digitala och det lokala. Om ämnet, plattformen och tilltalet är relevant ger den digitala distributionen en möjlighet att nå den ökande skaran av potentiella läsare i exil. Det utpräglat lokala ger också en möjlighet. Exempelvis grupper i sociala medier som fokuserar enbart på nyheter från exempelvis Kvevlax, Ekenäs eller Närpes verkar även att locka personer som för länge sedan har flyttat bort från orten. Att hitta en tillräckligt stor intjäning på den här typen av ultralokala nyheter är dock en enorm utmaning. Också själva språket är en utmaning och en möjlighet. På den digitala arenan jämställs de finlandssvenska medierna med de finskspråkiga, nordiska och internationella. Är man intresserad av att läsa nyheter uttryckligen på svenska eller skandinaviska finns det hundratals alternativ. Att ett finlandssvenskt mediehus publicerar sig på svenska är i en digital värld inte per automatik en faktor som ger en konkurrensfördel. En läsare kan likaväl läsa om det svenska valet i Aftonbladet eller i Dagens Nyheter. Och ju yngre läsare desto fler internationella källor använder hen.
Största delen av finlandssvenskarna är dessutom trespråkiga i dag. De flesta finlandssvenskar kan åtminstone på en hygglig nivå konsumera nyheter på svenska, finska och engelska. För de finlandssvenska mediehusen är det här en rejäl utmaning. Förutom konkurrensen från de största finskspråkiga medierna tillkommer de största svenskspråkiga. Ilta-Sanomat, Iltalehti och Helsingin Sanomat kombineras med Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter. Utöver det här finns förstås också alla de engelskspråkiga alternativen.
Möjligheten ligger självfallet i att vända på tankegången. Genom att skriva på svenska kan de finlandssvenska medierna i en digital värld nå betydligt fler än de finskspråkiga. Cirka 20 miljoner nordbor kan förstå och ta del av nyheten om den upplevs tillräckligt relevant. Det som också gör den finlandssvenska mediesituationen unik, åtminstone i en nordisk kontext, är public service-bolagets totalt dominerande roll som digital nyhetsaktör. Både i termer av unika be- sökare och följare i de sociala medierna är Svenska Yle i dag större än alla de övriga finlandssvenska medieaktörerna sammantaget. Svenska Yle definierar idag nätet som sin huvudsakliga utgivningskanal och
nyheter i text är den primära uttrycksformen för nyheter.
Även finska Yle har en stark position på den inhemska digitala nyhetsmarknaden, men där har man hård konkurrens av fyra andra jämnstarka aktörer (Ilta-Sanomat, Iltalehti, Helsingin Sanomat och MTV3). I Sverige spelar SVT och SR en tämligen undanskymd roll som digital nyhetskälla i textform. Med sin imponerande stora mark- nadsandel är Svenska Yle en framgångshistoria i Svenskfinland.
Samtidigt skapar läget huvudbry hos de kommersiella aktörerna. Hur kan man hitta en nisch för den digitala affärsverksamheten när kunderna för skattemedel får en fullgod service från public servicebolaget? I dagens läge har de finlandssvenska medieaktörerna samlats på samma digitala planhalva och distribuerar nyheter med ungefär samma innehåll, med samma uttrycksform (text och stillbild) och på samma ställen (webb och Facebook). Dock är Svenska Yle ledande när det gäller att experimentera med utgivning även på andra plattformar (exempelvis Instagram och Whatsapp). Sett till resurser för det journalistiska arbetet och utvecklingen är Svenska Yle i dag överlägset de andra aktörerna.
Också sett till den unga publiken har Svenska Yle det bäst för- spänt. Med solida varumärken som BUU-klubben och Extrem har man logiska kontaktytor till den yngre publiken. Via de kontakterna och varumärkena har man en möjlighet att både erbjuda och marknads- föra också ett nyhetsinnehåll direkt till den potentiella målgruppen.

Samarbete och domänförluster

Så länge public service får sin skattefinansiering och Svenska Yle sin beskärda andel av kakan så behöver den finlandssvenska nyhets- konsumenten inte bekymra sig. Utbudet är brett och täcker det lokala, finlandssvenska, nationella och internationella. Men om man värnar om en mångfald på det finlandssvenska digitala nyhetsfältet i framtiden har man orsak att vara bekymrad.
Inget av de finlandssvenska tidningshusen har lyckats hitta en hållbar ekonomisk modell digitalt. Det görs små framsteg och antalet digitala läsare ökar i sakta mak, men utvecklingen går synnerligen långsamt och de digitala landvinningarna kompenserar inte bortfallet från den traditionella utgivningen. Åldersstrukturen på läsarna är dessutom på många håll direkt alarmerande.
Med en omsättning som årligen krymper minskar utrymmet för innovation och utveckling. För att överleva spelar man därför med säkra kort och skriver i första hand för de läsare man har kvar idag. I kampen om att nå unga läsare är det en farlig väg att vandra.
Det är uppenbart att de krympande finlandssvenska tidnings- husen radikalt borde öka samarbetet. Att utöka samarbetet via den gemensamma nyhetsbyrån SPT (Svensk presstjänst) är ett steg i rätt riktning, men ingalunda tillräckligt. På den digitala nyhetsmarknaden måste man ha muskler för att klara sig. De finlandssvenska tidnings- husen borde därför slå ihop åtminstone sin utveckling, administration och sina tekniska plattformar för att kunna flytta fram sina positioner. Att ännu tydligare dela på uppdraget är ett annat alternativ.
På vilka områden behövs det mångfald? Vi behöver mångfald inom opinion gällande Svenskfinland. Vi behöver flera röster som recenserar centrala finlandssvenska verk. Vi behöver en granskning av varandra. Men behöver vi exempelvis tre olika rapporter från samma fotbollsmatch eller tre olika presentationer på samma skattetabeller i Svenskfinland?
Optimalt vore att även Svenska Yle ingår i det här samarbetet men på grund av de vitt skilda finansieringsformerna blir det här vanskligt. Det är alltid lätt att skriva att det krävs ett utökat samarbete.
Det brukar stå i alla rapporter som skrivs om det här ämnet. I praktiken är det dock lättare sagt än gjort. Nämn ett större strategiskt finlandssvenskt samarbetsprojekt som har lyckats? Listan på miss- lyckade försök är däremot lång. Svenskfinland kan inte enas om lärarutbildningen, högskolesamarbete, tekniska plattformar eller andra strategiska satsningar. Ett utbrett revirtänkande och en miss- tro mot kollegerna 450 kilometer bort har satt käppar i hjulen för de flesta försök.

En framåtrörelse eller en förändring på det finlandssvenska mediefältet leder dessutom till ett ramaskri i offentligheten. Om Svenska Yle prioriterar Arenan framom lineär tv talas det om en domänförlust. Om lokaltidningar minskar sin utgivning på papper samlas det ihop namnlistor. De som undertecknar kan rentav vara personer som själva inte läser eller prenumererar på produkten, men som i princip motsätter sig en förändring.
Svårigheten att samarbeta i kombination med en allmänt utbredd rädsla för förändring har försatt de finlandssvenska mediehusen i en svår situation. När det borde satsas som mest på nya sätt att locka yngre läsare har utrymmet för att göra det krympt till ett minimum. Som vi ser det räcker det dock inte med ett utökat samarbete mellan mediehusen i Svenskfinland. Det krävs också en tydligare inriktning på innehållet. Det är värt att nämna att inte heller de mindre lokala aktörerna klarar sig digitalt. När man summerar ut- maningar, trender och möjligheter så återstår ett kort. Och på det
står det Norden.
Finlandssvenskarna flyttar till Sverige i en strid ström och det nordiska samarbetet upplever en renässans. Med en större rörlighet och en tätare trafik till Sverige förändras synen på identitet. Med Norden som hemmamarknad kan de finlandssvenska medierna – på svenska – nå en betydligt större publik än i dag. Med en tydlig nordisk profil kan man även tilltala de finskspråkiga som har ett intresse av det nordiska.
Det här görs ju redan, säger kanske någon. Jo, men enbart delvis. Svenska Yle publicerar en hel del nordiskt och HBL strävar efter att ha en trovärdig nordisk bevakning. Men här finns det många steg kvar att ta. Det finns en nordisk dimension på bland annat kultur, forskning, idrott, miljö, energi, rörlighet, arbetsmarknad, integration, kommunikation och politik som inte utnyttjas idag. Ingen medieaktör har på allvar tagit den här rollen ännu. De finlandssvenska medierna kunde ta den och rida på den nordiska vågen som nu växer sig starkare. Genom att kombinera det nordiska med de övriga rekommendationer vi kommit med i den här rapporten (bland annat teknik, en framåtrörelse, klimatfrågor och ekonomi) tror vi att de finlandssvenska medierna kan flytta fram sina positioner för att nå nya och yngre läsare.
Men för att det här ska lyckas måste man våga göra det som de unga läsarna gör i sin konsumtion av nyhetsämnen: Hellre blicka framåt än bakåt.

Info

Skribent(er)