Sammandrag

På många sätt är delningsekonomi fortfarande ett oklart och till och med kontroversiellt begrepp. Ordet används på olika sätt, och att hitta en entydig definition alla har enats om går inte. Som begrepp har delningsekonomi en tydlig attraktionskraft, men åsikterna om den går isär. Många ser den som ett fascinerande fenomen och menar att begreppet fyller en klar funktion i debatten kring den digitala ekonomin. Andra tycker att ordet är missvisande, och att det inget har att göra med att dela. Å andra sidan har många påpekat att delningsekonomi i sig inte är ett nytt fenomen.

Den nordiska allemansrätten är ett bra exempel på en för Norden rätt så specifik form av vad som kan kallas traditionell delningsekonomi. Allemansrätten är en rätt för alla människor att färdas över privat mark i naturen, att tillfälligt uppehålla sig där och till exempel plocka bär, svamp och vissa andra växter. På senare år har allemansrätten skrivits in i lagen i Sverige och Norge.

Delningsekonomi är en översättning av engelskans Sharing Economy. I svenskan är ordet delningsekonomi förhållandevis nytt. Det introducerades i Svenska språkrådets nyordslista 2015.

Många tidiga undersökningar av fenomenet hänvisar till den amerikanske rättsvetaren Yochai Benkler. I en artikel med titeln Sharing Nicely, som utgavs 2006, menar Benkler att delandet länge varit en underskattad form av ekonomisk verksamhet som fått ett lyft tack vare de möjligheter internet öppnat. En annan tidig referens är Lawrence Lessig (2006) som behandlar delningsekonomi i anslutning till framväxten av sociala medier. Lessig påpekar att delandet skapar sociala nätverk, communities. Han betonade också i ett tidigt skede att det som användarna frivilligt lägger ut på nätet har ett ekonomiskt värde.

Delandet har alltså ett ekonomiskt värde, men å andra sidan handlar ekonomi inte alltid om pengar. I stället kan delningsekonomi också ses som en kritik mot en onödigt snäv uppfattning av ekonomi som exkluderar allt som ligger utanför penningekonomin. Man har framhållit att en öppning till en bredare syn på vår ekonomi möjligtvis är delningsekonomins viktigaste bidrag (Venäläinen och Tuomo Alhojärvi 2017).

Diskussionen kring delningsekonomi började alltså med sociala medier. Numera talar man mindre om utbyte av information och mera om utbyte av ”resurser”, varor och tjänster. Enligt denna uppfattning kan delningsekonomi definieras som den “del av ekonomin där privatpersoner ger varandra tillgång till underutnyttjade resurser, egendom såväl som tjänster, mot eller utan betalning.  Detta kan ske med hjälp av digitala plattformar eller via analoga fora. Gemensamt är dock att resurserna ska kunna delas med användare bortom den egna bekantskapskretsen”. (SOU 2017, 64).

De tre centrala byggstenarna i delningsekonomin är alltså tanken att det finns underutnyttjade resurser som privatpersoner kan dela i sociala nätverk med hjälp av matchande digitala plattformar (Figur 2)

 

Det finns alltså en social, ekologisk och ekonomisk grundidė om resurseffektivitet. Delandet kan ske utan betalning – man kan t.ex. skänka, få, byta eller låna saker – men oftare sker det mot betalning. Då kan det handla om att hyra, eller köpa/sälja begagnade föremål.

Målet med att dela varor och tjänster kan vara antingen ekonomiska eller ideella. Det ekonomiska målet har att göra med billigare priser. De ideella målen kan handla om att uppmuntra folk till grannhjälp och digitala gemenskaper och på det viset öka social samhörighet.

Att dra klara och entydiga gränser för delningsekonomi har alltså visat sig vara svårt. Den exakta definitionen och gränserna för delningsekonomi är därmed föremål för en fortgående debatt. Debatten har att göra med åtminstone följande frågor:

  • Varför tala om delning när man köper, säljer och hyr (ut)?
  • Man kan dela en kaka, men kan man verkligen dela tjänster?
  • Ingår andrahandshandel i begreppet delningsekonomi?
  • Vilken roll har företagen och den offentliga sektorn inom delningsekonomi?
  • Vad är den exakta betydelsen av ordet plattform?

 

 

Den första frågan har att göra med själva relevansen av begreppet delningsekonomi. Är det överhuvudtaget meningsfullt att introducera ett nytt begrepp när verksamheten i så stor utsträckning handlar om traditionellt ekonomiskt utbyte som t.ex. att hyra/hyra ut. Om man svarar nej på den frågan blir hela begreppet delningsekonomi överflödigt.

Det finns forskare som anser att delningsekonomi är ett bra begrepp för att beskriva delning av varor. Däremot är det oändamålsenligt att tala om delning av tjänster, helt enkelt för att man inte kan dela tjänster på samma sätt som man kan dela varor. Det är lätt att dela en kaka i två lika stora bitar, men man kan inte dela tjänster på samma konkreta sätt.

Hur är det då med andrahandshandel, när folk köper och säljer begagnade saker över nätet? Också här finns det motsatta åsikter. Sålunda har vi en situation där många ser andrahandshandel som en del av delningsekonomin, medan andra menar att delningsekonomi egentligen handlar om att privatpersoner ger varandra tillfällig tillgång till sina underutnyttjade resurser, att det med andra ord i regel inte innefattar en ägarövergång (SOU 2017, 61). Argumentet för den senare uppfattningen är att köpande och säljande utgör traditionella ekonomiska transaktioner och att det är oändamålsenligt att tala om delning i samband med en ägarövergång.

Handlar delningsekonomi alltid om transaktioner mellan privatpersoner? Vilken roll har företag och den offentliga sektorn? Vad är en plattform?

På ideologisk nivå är föreställningen om utbyte mellan privatpersoner (på engelska peers – likar, dvs. jämlika individer) en av de mest grundläggande tankarna inom delningsekonomin. I praktiken sker detta utbyte emellertid ofta med hjälp av plattformar som upprätthålls och ägs av företag. Det kan också vara så att de som erbjuder egendom, tjänster och plattformar är (mikro-) företag. Figur 3 beskriver delningsekonomiska transaktioner och de tre centrala partsrelationerna i delningsekonomin: (1) användare som erbjuder tjänster, (2) användare som nyttjar tjänster och (3) plattformen som matchar utbud och efterfrågan på dessa tjänster (SOU 2017, 65). Plattformen erbjuder ofta även betygssystem och betalningslösning, så att användarna kan betygsätta tjänsterna och betala för dem.

 

Förespråkare för delningsekonomin har hävdat att vi genom att dela kan minska på betydelsen av ägandet och därmed skapa ett jämlikare och rättvisare samhälle. Access over Ownership – tillgång är viktigare än ägande – är ett slagord som ofta används. Det är dock fel att hävda att ägandet skulle förlora sin betydelse. Det är alltid någon som äger varorna som används i transaktionerna. En viktig fråga är också vem som äger plattformarna, och därmed gynnas av och kontrollerar villkoren för verksamheten. På senare tid har man allt mer lyft fram frågan om vem som har rätt att kontrollera data, den information och de digitala spår som uppstår vid all digital verksamhet. I dag är det typiskt sett plattformarna (företagen) som äger datan, trots att det är användarna som producerar den.

Det finns alltså många dimensioner inom delningsekonomi som man inte har enats om. Det är uppenbart att det delvis handlar om en akademisk debatt, men definitioner har också politiska och framför allt juridiska konsekvenser. Å andra sidan kan man säga att det går att resonera och fatta beslut kring delningsekonomi trots begreppets porösa karaktär.

Tabell 1 är en bred sammanställning av olika former av delningsekonomiska aktiviteter i Finland. Tabellen ger exempel på nya tjänster och gör skillnad mellan sju verksamhetskategorier:  (1) globala aktörer, (2) andrahandshandel över nätet (3) övriga kommersiella plattformar, (4) ideella plattformar, (5) grupper i sociala medier,  (6) offentliga sektorns (kommun och stat) initiativ, samt också ett antal (7) gränsfall som inte definieras som delningsekonomisk verksamhet, men relaterar på ett eller annat sätt till delningsekonomin.

Globala aktörer Uber, Airbnb, Blablacar, Couchsurfing, Sharetribe
Andrahandshandel Tori.fi, Huuto.net, Nettiauto, Zadaa, eBay
Kommersiella plattformar PiggyBaggy, Jakokulma, City Car Club, Helsinki Bed and Breakfast, Green Riders, Shareit Blox Car, Skipper, Moppi.com, Work Pilots, Fellow Finance, Mesenaatti, Vaatepuu, Lunchie, Friday Flats, Fimecc, Ratti.fi
Ideella plattformar Nappi Naapuri, Stadin aikapankki, Städdagen, Restaurangdagen, Bastudagen, Middag under Helsingfors himmel, kimppakyyti.fi, Selaamo, Omenasieppari
Grupper i sociala medier Exemplevis i Facebook finns grupper för delning av mat (Kallion safkat kiertoon), återvinning och andrahandshandel på local nivå (Haaga kierrättää, Töölö kierrättää),   samåkning (t.ex. kimppakyyti Helsinki-Vaasa-Helsinki) delning av arbetsrum (Hoffice)
Offentliga sektorn Lånecyklar, Varaamo (offentliga lokaler öppna för allmänheten), gemensam odling, utlåtande.fi, medborgarinitiativ.fi, bibliotek (lånar även verktyg, sportutrustning, symaskiner och musikinstrument), återanvändningscentraler, öppen data (t.ex. Helsinki Region Infoshare), kollaborativ planering och budget, allemansrätten
Gränsfall REKO-ringar, Nearhood, Split Finland, Wolt, Whim, Ukko.fi

 

 

Info

Skribent(er)