Sammandrag

Det kanske låter som ett lite grymt påstående, men det är sant. Arbetsgivaren har naturligtvis ett ansvar för att arbetstagaren ska må bra, men sist och slutligen är det du själv som håller i nycklarna till ditt välmående.

Tankesmedjan Agenda lyfter i sin rapport Alla orkar, alla vill en mycket aktuell fråga gällande den finländska arbetsmarknaden: Hur ska vi få alla att hänga med?

Jag ser på frågan med över 45 års erfarenhet av ledarskapsutbildning, något jag jobbat med via MPS, ett bolag som jag både grundat och varit chef för. Vi är ett företag som stöder individer, grupper och bolag i arbetslivets alla skeden. Vi ser att människan är nyckeln till att skapa framgång och vår slogan uttrycker just denna syn: Because companies are made up of people™. MPS grundades 1974 och har idag 130 anställda.

Nyckeln till att ta ansvar för sig själv och sin utvecklig är att känna sig själv. Vi är alla olika och har alla olika färdigheter: vissa är mer mate- matiskt lagda och andra är mer pedagogiskt lagda. Vi kan studera och förkovra oss, men det är våra medfödda förmågor och karaktärsdrag som lägger grunden till hur bra vi kan bli på något. Genom att medge det här för dig själv, så kan du också utveckla och påverka hur du beter dig som medarbetare. För att det ska lyckas måste du också känna dig själv och kunna erkänna dina styrkor och svagheter. De som inte känner sig själv tillräckligt bra, är också de som genast går i försvarsposition då de får kritik. Att våga medge att man har fel och våga be om hjälp är också en viktig ingrediens då man åldras på jobbet.

Den här rapporten aktualiserar frågan hur man som 55+ ska orka i arbetslivet både nu och i framtiden, samt kanske också hålla sig motiverad att fortsätta jobba efter pensioneringen. Det här är något som ganska långt är förunnat dem i kunskapsbranschen, som kan ta sin laptop och sitta på ett kafé om det känns så. Jobbar du inom vården, produktionsekonomin eller räddningsväsendet, så kan det väl hända att din kropp helt enkelt säger stopp, och det inte längre är möjligt att jobba vidare. Då är ett alternativ att i ett lite tidigare skede i karriären fundera på att skola om sig till något mindre fysiskt krävande, men det tarvar mod att ta sig ur bekvämlighetszonen.

Här har arbetsgivaren en viktig uppgift att ingjuta en känsla av respekt och förtroende för sin personal, oavsett om du jobbar som lokalvårdare eller VD. Det är individen som själv bär ansvaret, men det är bolagets uppgift att skapa förutsättningarna. Till bolagets grundvärdering borde alltid höra att personalen ska kännas sig uppskattad och respekterad. En arbetstagare som känner att hen kan påverka sin egen situation på jobbet, är motiverad och orkar också bättre. Mitt perspektiv är näringslivets, men samma gäller naturligtvis även offentliga, kommunala och tredje sektorns arbetsgivare och anställda.

 

Fyra byggstenar

 

Jag brukar säga att utan olja stannar maskinen, särskilt då det gäller äldre arbetstagaren. Som äldre medarbetare besitter du en omfattande erfarenhet, men du får inte vila på lagrarna. Förr brukade vi tala om karriärstegar och karriärplanering, men idag ser vi att det handlar om en helhetsbild, en sorts livsplanering. Och för att hålla livet, karriären och dig själv i skick, så har du fyra byggstenar: arbetet, hemmet, vännerna och hälsan.

Arbete: Bolagets värderingar och företagskulturen, hurdan chef du har, hurdana medarbetare du har, teknologi, konkurrens, resultatansvar och arbetstillfredsställelse.

 

Hemmet: Äktenskap, barn, uppfostran, ekonomi och hobbyn. När jag var ung hörde familjesaker inte alls till arbetsgivaren, men idag kan du inte skilja på hem och jobb.

 

Vänner: Det är oerhört viktigt att du har två till sex närmaste vänner att bolla och prata med. De här vänskapsbanden bygger du upp från ungdomen, du kan inte köpa dem vid femtio. Det gäller att visa att du bryr dig om dem.

 

Hälsa: Detta är byggstenen som lägger grunden för de övriga. Genom att ha fysiken i skick kan du bättre tackla de problem som uppkom- mer. Jag brukar säga till mina kunder att jag kan hjälpa dem, men inte göra jobbet för dem. Att gå ut och jogga första gången kan gå bra, andra likaså, men tredje och fjärde gången kan kännas både svårt och pinsamt. Därför brukar jag uppmana folk att skaffa en PT (personal trainer) för att komma igång. Sen när du är ute på sjunde och åttonde löprundan så märker du att det är mindre motigt, du sover bättre, mår bättre, löser lättare dina problem och fattar bättre beslut.

 

 

 

Arbetsgivarens ansvar

 

Även om ansvaret för vårt eget välmående ligger hos oss själva, så är det viktigt att bolagen bidrar med utbildning av olika slag. En viktig ingrediens är att bolagen utbildar alla medarbetare till ledare. Inte till en viss position eller till en viss titel, utan för att leda sig själva. Det handlar om viljan att ta ansvar, att vilja påverka saker, att vilja föra vidare och slutföra saker samt att ha viljan att leda sig själv.

Traditionellt har bolagen uppfostrat följare, inte ledare. Chefen berättar för dig om bolagets mission, vision och målsättningar samt vilken roll du har. Problemet är att du kanske har mer att ge än det som förväntas av dig. Idag handlar ledarskap om att skapa förutsättningar för dina medarbetare att vara framgångsrika i sitt jobb. Men det kräver naturligtvis att du som medarbetare är mottaglig för den här ledarskapsutbildningen.

Då vi internt inom MPS-koncernen startade det här projektet så var det en kodare som deltog, men han kunde inte överhuvudtaget förstå nyttan av det hela, eftersom han inte hade någon aspiration på att vara ledare. Men han insåg snabbt att det handlade om att leda sig själv och lära sig ta ansvar, istället för att bara göra det som andra ber av honom. Sen är det naturligtvis viktigt att komma ihåg att alla inte vill bli ledare, ens över sig själv.

I grunden handlar det om att förändra attityder och inställningar, något som faktiskt inte behöver kosta bolaget så mycket. Och det går faktiskt att ändra på attityder och sitt beteende. Ett exempel hur vi konsulterar personer som blivit uppsagda. För 20 – 30 år sedan bru- kade vi behandla den som blivit uppsagd som en paria, vi antog att det måste vara något fel på honom eftersom han fått sparken. Då jag i medlet av 1990-talet föreslog att vi skulle börja hjälpa dem som blivit uppsagda genom omplacering, det vill säga hitta nya jobb, så tyckte min ledningsgrupp att jag var galen. Men efter några år visade det sig vara en lönsam business, och idag vet vi att vi inte kan behandla uppsagda människor som om de vore trasiga. Tvärtom har de visat sig vara mer professionella genom att ta emot nya utmaningar i nya omgivningar.

 

 

Vi behöver få fler att jobba

 

Beskattningen är en utmaning i vårt land, särskilt då det kommer till att hålla folk längre i arbetslivet, även efter pensioneringen. Nu har vi en situation där du blir beskattad på det du tjänar, utöver din pension. Varför inte lämna pensionen ifred och beskatta extra arbetet som en egen inkomst där pensionen inte beaktas? Detta skulle moti- vera mången pensionär till att fortsätta i arbetslivet.

Vi har ett system som på grund av snårigheter i regelverken inte alltid sporrar till arbete, utan där till exempel kortvariga arbetsinsatser tvärtom riskerar att bestraffas med både byråkratiskt krångel och utebliven grundläggande utkomst.

Vår demografi kräver att vi har fler människor i arbete, så vi måste även öppna upp för kunnig arbetskraft från utlandet. Enligt min uppskattning kommer vi att behöva 300 000 kunniga arbetstagare till under de närmaste 10–15 åren.

Jag fyllde själv 70 i år, och har nu överlåtit koncernchefskapet åt min efterträdare, även om jag fortsätter som styrelseordförande. Det här var något som jag bestämde mig för att göra då jag fyllde 65 år. Naturligtvis funderade jag också i något skede på att pensionera mig vid 63, min normala pensionsålder, men jag kände att så länge jag har ett intresse för att lära mig nya saker och känner att jag ännu har något att ge, så vill jag fortsätta.

En förutsättning för det här har naturligtvis varit att hålla fysiken i skick genom att regelbundet träna. Basketen har varit min räddning, en sport som jag utövat snart i 60 år och ännu håller på med. Ett av de viktigaste tipsen jag har och rekommenderar för människor i alla åldrar är att träna muskelkonditionen. Inte nödvändigtvis så att du som 60-åring börjar springa på gym, utan genom små saker som att se till att du orkar stiga upp ur stolen, utan att ta stöd från bordet. Med en frisk muskelstyrka har du fyra gånger bättre chans att klara av olika sjukdomar.

Sammanfattningsvis: Finland behöver allt fler erfarna pensionärer som är villiga att fortsätta i arbetslivet, så sätt igång och profilera dig för arbetsmarknaden!

 

Marcus Herold

Grundare, styrelseordförande, Executive Advisor & Coach MPS-Gruppen

 

Marcus Herold grundade MPS år 1975. För närvarande fungerar han som styrelse- ordförande på heltid för MPS-gruppen. Dessutom deltar han aktivt i rekrytering, coaching och utveckling av ledande befattningshavare, Vd:ar och styrelsemed- lemmar. Herold har lång erfarenhet av att utveckla ledarskap, ledningsgrupper och styrelsearbete samt av förändringshantering, också på internationell nivå. Han har specialiserat sig på ledningsprocesser för ledningsgrupper och styrelser, strategier för familjeföretag och successionsfrågor. Hans egen långa karriär inom basket har gett viktiga och nya perspektiv på ledarskap och hantering av ämnet.

Info

Skribent(er)