Sammandrag

Enligt EU kan delningsekonomi leda till ökad sysselsättning och tillväxt, om verksamheten uppmuntras och utvecklas på ett ansvarsfullt sätt. EU talar om delningsekonomi i termer av innovation, nya tjänster och intäktsmöjligheter. Samtidigt betonas vikten av att skydda konsumenter och se till att skatter och arbetsvillkor är rättvisa. Hur ser man på delningsekonomi i Danmark, Finland och Sverige utifrån tre policydokument som utgavs under 2017? Hur bedömer man delningsekonomins effekter på samhället? Hurdana behov finns det beträffande delningsekonomi? Vilka konkreta policyåtgärder föreslås? Hur förhåller sig länderna till EU:s europeiska agenda för delningsekonomin?

Det danska dokumentet är ett strategidokument utgivet av Danmarks regering. Den innehåller 22 policy-initiativ som presenteras inom fyra områden. Det finska dokumentet är en utredning som sammanställts av en tjänstemannagrupp för delningsekonomi med representanter från olika ministerier. Syftet med utredningen är att identifiera utmaningar och utvecklingsbehov gällande lagstiftning och reglering. Utredningen utmynnar i sju policy-initiativ. Utgivare av rapporten är Arbets- och näringsministeriet. Det svenska dokumentet är skrivet av en särskild utredare som haft till uppdrag att göra en beskrivande kartläggning av olika modeller, analysera olika användares roller samt att resonera kring befintlig lagstiftning såväl nationellt som inom EU.

Policy-dokumenten kan inledningsvis beskrivas med hjälp av tabell 2. Tabellen visar hur de olika dokumenten betonar och förhåller sig till fem olika ämnen eller samhällsområden: (1) kunskapsbehov, (2) beskattning, (3) arbete, (4) tillit och (5) användartrygghet. Tabellen visar att samtliga rapporter betonar kunskapsbehov. De danska och finska dokumenten betonar därtill beskattning och arbete. Den svenska rapporten betonar utöver kunskapsbehov tillit och användarskydd.

 

Tema/Land Danmark Finland Sverige
Kunskapsbehov X X X
Beskattning X X  
Arbete X X  
Tillit     X
Användartrygghet     X

 

 

Samtliga dokument betonar alltså behovet av kunskap. Man kan se den starka betoningen av kunskap som ett tecken på att delningsekonomi fortfarande är ett nytt fenomen. Kunskap behövs för att användarna ska veta vad de ger sig in på, vad de har för rättigheter och skyldigheter (t.ex. angående beskattning), och för att myndigheterna ska kunna fatta de rätta besluten. I den svenska utredningen ses ökad kunskap dessutom som en trygghetsskapande åtgärd, för att delningsekonomin ska växa även utanför de mest nyfikna användarna.

Det krävs någon typ av tillkommande, trygghetsskapande åtgärder om delningsekonomin ska kunna växa genom att etablera sig även utanför kretsen av nyfikna, socialt intresserade och något riskbenägna ”early adopters”, som i många fall också agerar utifrån andra överväganden än det stora flertalet. Vi har också funnit att det utanför denna grupp finns osäkerhet bland potentiella användare om vad en delningsekonomisk transaktion innebär. Mot den bakgrunden har utredningen identifierat ett behov av förstärkt information till användarna. (SOU 2017, 282, min kurs.)

 

Den svenska utredningen vill ge svenska konsumentverket uppdraget att informera om risker och möjligheter med delningsekonomiska transaktioner. Konsumentverket ska också ge individuell vägledning till användare gällande delningsekonomiska transaktioner. Den information som plattformarna erbjuder anses vara otillräcklig, och behovet av informationsstöd och individuell vägledning för användare kan därför vara ”minst lika stort som behovet av konsumentvägledning i mer traditionell mening.” (SOU 2017, 282)

Perspektivet i den svenska utredningen är sålunda användarna och deras trygghet. Den danska regeringsstrategin och den finska utredningen är mera inriktade på affärsmodeller och ekonomisk tillväxt. I den danska strategin ingår även åtgärder för att öka tillit, men det handlar mera om ”tilliten till affärsmodellerna”. I både Danmark och Finland föreslås som en inledande åtgärd en webbplats för att samla information om regler gällande delningsekonomi. En sådan plattform håller i Finland på att utvecklas av Arbets- och näringsministeriet. Den danska regeringen ska göra en insats på bred front med syftet att klargöra allt från konsumentskydd och arbetarnas socialskydd till beskattning och försäkring.

 

Den danska regeringen vill dessutom bidra till att skapa en marknad för delningsekonomiska försäkringsprodukter. Hur det exakt ska gå till är inte ännu klart, men syftet är i detta skede att inleda en dialog med försäkringsbranschen och delningsekonomiska plattformar.

 

Den finska utredningen påpekar att mikrojobbarna vanligtvis måste ansvara för sin egen socialförsäkring och de behöver kunskap om detta. Det ska därtill bli smidigare att röra sig mellan företagande, anställning och arbetslöshet så att alla sysselsättningsmöjligheter kan beaktas. Det ska också vara lättare att starta eget företag som bisyssla när man är utan jobb.

Den finska utredningen är den som starkast betonar de utmaningar delningsekonomin medför beskattningen. Enligt utredningen kan det råda oklarhet bland användarna (både de som erbjuder och de som köper tjänster) när man är skyldig att betala skatt och vem som ska göra det. En möjlighet som därför lyfts fram är att låta plattformen ta ansvar för att beskattningen går rätt till. Utredningen menar dock att det i praktiken kan vara svårt att pålägga plattformen ansvaret för beskattningen eftersom det ofta rör sig om internationella företag med kontor utanför landets gränser.

I den danska strategin ingår förslag på skatteavdrag vilka ska uppmuntra plattformarna att automatisera rapporteringen av skatteuppgifter. Som ett led i denna strategi ingick Danmark i maj 2018 som första land i världen ett avtal med Airbnb. Syftet är att skapa samverkan mellan Airbnb och danska skattemyndigheter så att Airbnb-relaterade intäkter automatiskt skickas till skattemyndigheterna. Det finns ett uppenbart behov för dylika lösningar även i Finland. I våras märkte de finska skattemyndigheterna att en tredjedel av de som hyr ut sin lägenhet via Airbnb lämnar skatter obetalda.

Även den finska utredningen efterlyser konkreta åtgärder för att hindra och förebygga att delningsekonomin leder till ”grå ekonomi”, dvs. att man lämnar lagstadgade avgifter och skatter obetalda.

Sammanfattningsvis kan man säga att de tre granskade dokumenten tolkar delningsekonomi på ett likartat sätt. Perspektivet i de danska och finska utredningarna betonar visserligen mera delningsekonomiska affärsmodeller och möjligheter till ekonomisk tillväxt. På detta vis ligger dessa två länder även närmare den europeiska agendan för delningsekonomi. Till en viss skillnad från detta betonar den svenska utredningen användarna och användartrygghet.

Samtliga rapporter knyter an till de stora frågorna inom delningsekonomi: Hur förändras arbetslivet? Hur skapas tillit mellan människor? Hur skydda sina rättigheter i ekonomiska transaktioner? Hur beskatta den nya digitala ekonomin?

Gällande politisk strategi och politiska beslut har Danmark hunnit längst. Det rör sig om ett strategidokument utgivet av den danska regeringen som dessutom innehåller det största antalet policy-initiativ. De danska initiativen är dessutom relativt konkreta. I synnerhet initiativet att skapa en marknad för delningsekonomiska försäkringsprodukter och skatteavdragen för att uppmuntra plattformarna att automatisera skatterapporteringen kan betecknas som innovativa.

Å andra sidan kan man säga att ingen av utredningarna har hittat den magiska silverkulan som skulle lösa alla problem. Alla tre utredningar betonar delningsekonomins mångfacetterade karaktär och den snabba förändringen, vilket gör att det återstår många öppna frågor, både stora och små. Många av dem måste lösas från fall till fall.

Det som gör tillit och användartrygghet till så stora frågor är att exempelvis EU-lagstiftningen om konsumentskydd och saluföring inte gäller vid transaktioner mellan privatpersoner. Å andra sidan tyder en ny rapport från OECD (2017) på att graden av tillit i delningsekonomiska transaktioner inte är lägre än tilliten till organisationer överlag. I många fall litar man till och med mera på privatpersoner, och även på digitala plattformar, än på traditionella företag och myndigheter.

På motsvarande sätt faller en stor del av arbetslivet i delningsekonomin utanför arbetslagstiftningen, vilken i första hand reglerar anställningsförhållandet, dvs. rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. I stället för relativt klart definierade roller å ena sidan som näringsidkare och konsument, och å andra sidan som näringsidkare och anställd får vi i delningsekonomin ett spektrum av glidande roller (SOU 2017, 72, se även Nylund och Immonen 2017).

Info

Skribent(er)