Fredrik Guseff: Regeringsarbete är mer än bara propositioner – finlandssvensk intressebevakning i off side

SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff
Svenska folkpartiets partisekreterare Fredrik Guseff

Då Svenska folkpartiet hittade sig i opposition efter riksdagsvalet 2015 var det en ny upplevelse för de flesta av oss som jobbar med politiken i dag. Det var faktiskt första gången under min livstid som det hände. Oron för vad det här skulle innebära för det svenska i Finland var stor. I arbetet i regeringen är det nämligen i praktiken så att det är SFP som fungerar som intressebevakare och vakthund då det gäller de så kallade svenska frågorna: frågor som kan handla om allt från språkliga rättigheter på en teoretisk nivå till något lokalt projekt ute i någon svenskbygd. 

Ofta får inte det här arbetet så mycket synlighet. Arbetet sköts i kulisserna med målsättningen att det bara ska fixas. Arbetet som lyckas kan man sedan notera som nya vägar eller broar i Svenskfinland eller garanterad finansiering av organisationer men ofta också helt enkelt att man tar den grundlagsenliga tvåspråkigheten i beaktande, vilket inte skulle ha skett utan SFP:s närvaro. 

Vad innebar det då att SFP var i opposition i fyra år? Även om många glömt bort vad som hände så finns det många frågor som visade på vad avsaknaden av SFP i regeringen innebar. Den mest oreparerbara skadan var säkerligen tingsrättsreformen som betydde en nedläggning av tingsrätterna i Borgå, Raseborg och Karleby. En oproportionellt stor del av de nedlagda tingsrätterna var i svenskbygderna och i Borgå och Raseborg stod dessa för de enheter i Nyland som verkligen även i praktiken kunde erbjuda service på svenska. Att återinföra dessa efter att de lagts ner är i praktiken inte längre möjligt. Här lönar det sig att titta i backspegeln: vad skulle ha hänt med Nylands Brigad i Ekenäs 2011 ifall inte SFP hade funnits med i regeringen då och särskilt på försvarsministerposten? Utgången skulle garanterat sett annorlunda ut. 

Andra områden där man såg en tydlig skillnad var exempelvis att finansieringen av Svenska Finlands folkting skars ned samtidigt som finansieringen av Finskhetsförbundet ökade då SFP satt i opposition. Det här var inget sammanträffande. Den nuvarande regeringsperioden 2019–2023 har vi i stället kunnat garantera en ökad finansiering åt till exempel Svenska teatern i Helsingfors. Detta skulle garanterat inte skett utan SFP i regeringen. Samma sak gäller finansieringen av olika väg- och broprojekt. Det endast genom att vara med i regeringen som man i praktiken kan få till stånd resultat. Oppositionens röst väger lätt. 

Den frågan som fick mycket synlighet under SFP:s period i opposition var förstås frågan om fulljourens varande eller icke-varande vid Vasa centralsjukhus. Många i södra Finland har frågat sig varför just den här frågan fått så mycket synlighet jämfört med sjukhusfrågor i södra Finland. Orsaken är klar: det här var en fråga som avgjordes av riksdag och regering då övriga förändringar av servicenät brukar fattas lokalt eller regionalt. Här handlade det alltså om att regeringen förbjöd Vasa centralsjukhus att erbjuda en del av tjänsterna som man lokalt ville. Då fanns det all anledning att engagera sig i frågan i riksdagen. Därtill handlade det om en språkfråga: man ansåg den regeringens sida att man kunde erbjuda tillräcklig service på svenska i Seinäjoki vilket naturligtvis inte går att jämföra med servicen i Vasa. Då man på regeringsnivå så här flagrant låter bli att bry sig om hur de språkliga rättigheterna ska förverkligas, finns det all anledning att engagera sig på alla nivåer i frågan. 

En annan fråga där skillnaden för huruvida SFP är med i regeringen eller inte är den regionala indelningen i samband med välfärdsområdesreformen. Sipiläs regeringen där SFP inte var med föreslog att hela Nyland skulle utgöra ett område medan det för SFP var viktigt att redan i regeringsförhandlingarna 2019 få in ett undantag för Nyland så att vi kunde få mer hanterbara områden där man kan se efter att såväl de språkliga rättigheterna kan efterföljas som att de lokala förhållandena kan tas i beaktande. Det här var igen ett konkret exempel på vad skillnaden är då SFP är med i regeringen eller ej. 

Slutligen kan man konstatera att skillnaden huruvida SFP är med i regeringen syns i vardagen. Den finlandssvenska intressebevakningen är A och O för Svenskfinlands fortlevnad.

Fredrik Guseff är partisekreterare för Svenska folkpartiet.