Hur ser fruktsamheten ut bland den svenskspråkiga befolkningen? Tankesmedjan Agenda och Befolkningsförbundet presenterade den 3.5.2018  färsk opublicerad statistik från de senare åren. År 2017 hade svenskspråkiga en summerad fruktsamhet på 1,61 barn per kvinna medan hela landet låg på 1,49.

Bakgrund

Både fruktsamheten och nativiteten sjunker i Finland åttonde året i rad. Nedgången beror i synnerhet på att det föds allt färre första barn, det vill säga att allt större andelar unga vuxna skjuter upp familjebildningen till en högre ålder eller inte alls kommer att få barn. Det föds även färre andra och tredje barn jämfört med situationen kring millennieskiftet. I ett nordiskt och europeiskt perspektiv har Finland länge haft både en hög andel barnlösa och en hög andel föräldrar som har flera barn, i framtiden torde andelen barnlösa öka ytterligare medan de finländska storfamiljerna blir allt sällsyntare ifall den nuvarande utvecklingstrenden fortsätter. (Rotkirch et al. 2017.)

 Språkliga skillnader?

Hur ser fruktsamheten ut bland den svenskspråkiga befolkningen? Svenskspråkiga finländare har i olika perioder haft aningen olika fruktsamhet jämfört med majoritetsbefolkningen. I början av 1970-talet var fruktsamheten lika mellan språkgrupperna, medan det fanns en lite men klar skillnad så att svenskspråkiga hade lägre fruktsamhet i mitten av 1970-talet (Finnäs 1987). Utvecklingen sedan dess har presenterats i Statistikcentralens översikter  men inte gällande de sista åren.

Vi presenterar här färsk opublicerad statistik från de senare åren (I). Dessutom jämför vi skillnaderna mellan språkgrupperna gällande mäns och kvinnors antal barn i olika åldersgrupper (II) och enligt utbildningsnivå (III). Notera att språk hänvisar endast till officiellt registrerat språk, vilket medför att de facto språktillhörighet, flerspråkighet eller språkbyten inte beaktas och att vissa personer födda i Sverige kan ingå. Vi kan inte heller här skilja mellan fruktsamheten i svensk-svenskpråkiga, finsk-finskspråkiga och finsk-svenskspråkiga par, trots att existerande forskning visat att bland annat skilsmässorisk och barndödlighet varierar mellan dessa grupper (Saarela & Finnäs 2014; Finnäs & Saarela 2014; Saarela et al. 2016).

Anna Rotkirch: ”Sedan 1987 har svenskspråkiga haft högre fruktsamhet än hela Finland, med undantag för 1999–2006.”

Fruktsamheten bland svenskspråkiga jämfört med utvecklingen i hela landet, 1987-2017

Sedan slutet av 1980-talet har den summerade 1-åriga fruktsamheten bland svenskspråkiga i Finland på det stora hela följt hela landets fruktsamhetsutveckling, med några intressanta skillnader (Figur 1).

För det första är fruktsamheten bland svenskspråkiga något högre än i hela landet under största delen av denna period. Det gäller också för den senaste statistiken: år 2017 hade svenskspråkiga en summerad fruktsamhet på 1,61 barn per kvinna medan hela landet låg på 1,49. För det andra fanns det en period kring millennieskiftet då de svenskspråkiga hade samma eller lägre fruktsamhet än hela landet. Det tyder på att svensktalande kvinnor under de tio åren antingen ”födde tidigare” barn på 1990-talet eller ”uppsköt” barnskaffningen till senare år på 2010-talet.

År 2017 hade svenskspråkiga en summerad fruktsamhet på 1,61 barn per kvinna medan hela landet låg på 1,49. Klicka för att Tweeta

Det tidiga 2000-talets ökande fruktsamhet var något mera utdragen och skarp medan den nuvarande sjunkande trenden har varit något mildare bland Finlands svenskspråkiga.

Figur 1.Summerad fruktsamhet i hela Finland och bland svenskspråkiga 1987-2017. 

Källa: Befolkningsförändringar 2014; Statistikcentralen opublicerad statistik.

I början av 2000-talet föddes det årligen kring 2700 barn till mödrar som registrerat sig som svenskspråkiga, de senaste åren har nativiteten sjunkit kring omkring 2500 barn årligen. År 2009 utgjorde årtusendets rekord hittills vad gäller svenskspråkig nativitet, då föddes det över 2800 barn till svenskspråkiga (i Finland födda) mödrar och fruktsamheten var över 1.9 i denna befolkningsgrupp. (Befolkningsförändringar 2014; opublicerad statistik från Statistikcentralen.) Mellan 55 och 90 barn har på 2000-talet årligen fötts till mödrar som är svenskspråkiga men inte födda i Finland, i medeltal 69 barn årligen.

Jan Saarela, professor i demografi vid ÅA kommenterar trenderna.

Antalet barn bland svensk- och finskspråkiga i olika åldersgrupper år 2006 och 2016

Den sjunkande fruktsamheten syns i antalet barn finländare hunnit få i olika åldersgrupper. Det är dock oklart i vilken grad den nuvarande nedåtgående trenden återspeglar sig på finländares framtida slutgiltiga antal barn, det vill säga hur många som ännu får (flera) barn och i vilken ålder. En ojämn och ”skakig” utveckling är att vänta sig i länder med låg eller mycket låg nativitet (Sobotka 2017). Vi jämför här andelen olika antal barn (0, 1, 2, 3 och 4 eller flera barn) mellan språkgrupperna (i Finland födda svenskspråkiga och finskspråkiga) enligt åldersgrupper år 2006 och 2016 (Figurer 2a-b).

Svenskspråkiga får barn senare i livet så och är aningen oftare barnlösa som 25–29-åringar.

Antalet barn är relativt lika mellan finsk- och svenskspråkiga men vissa skillnader märks också. Båda språkgrupperna uppvisar en ökning med några procentenheter i andelen barnlösa, utom bland 35–39-åriga män. Andelen barnlösa har stigit något mera bland finskspråkiga i dessa åldersgrupper (samma resultat gäller för de åldersgrupper som inte visas här, 30–34 och 40–44-åringar). Andelen föräldrar med 3, 4 eller fler barn har däremot minskat något.

Svenskspråkiga får barn senare i livet så är aningen oftare barnlösa som 25–29-åringar, medan andelen barnlösa är några procentenheter lägre bland svenskspråkiga efter att de fyllt 35. Svenskspråkigare får numera något mera sällan 4 barn eller flera i jämförelse med år 2006 och även i jämförelse med finskspråkiga föräldrar (detta gäller även för 40–44-åringar år 2016, ingen figur).

Figur 2a. Andelen barn enligt språk och åldersgrupp 2006 och 2016, män.

Källa: Statistikcentralen.

Figur 2b. Andelen barn enligt språk och åldersgrupp 2006 och 2016, kvinnor.

Källa: Statistikcentralen.

Utbildning, antal barn och språktillhörighet

Till sist granskar vi andelen med olika antal barn bland 35–39-åringar åren 2006 och 2016, igen enligt språktillhörighet och kön. I samtliga pelarpar är de finskspråkiga till vänster och de svenskspråkiga till höger. Observera att den mittersta kolumnen, finländare med lägsta högre nivås utbildning, representerar en betydligt mindre folkgrupp än de andra kategorierna.

Figur 3. Andelen olika antal barn bland 3539-åriga män enligt utbildningsnivå och språk
(fi=till vänster, sv= till höger) år 2006.

Källa: Statistikcentralen.


Figur 3b. Andelen olika antal barn bland 35
39-åriga män enligt utbildningsnivå och språk
(fi=till vänster, sv= till höger) år 2016.

 

Liksom figurerna 3a–b ovan illustrerar, minskar andelen barnlösa män då utbildningsnivån ökar. Barnlösheten har ökat med några procentenheter mellan åren 2006 och 2016 i de flesta grupper, men i synnerhet bland män med låg utbildningsgrad. Andelen pappor med storfamiljer (3+ barn) har minskat något bland svenskspråkiga under det senaste decenniet. Motsvarande proportioner för kvinnor syns i figurerna 4a–b.

Figur 4a. Andelen olika antal barn bland 3539-åriga kvinnor enligt utbildningsnivå och språk
(fi=till vänster, sv= till höger) år 2006.

Källa: Statistikcentralen.

Figur 4b. Andelen olika antal barn bland 3539-åriga kvinnor enligt utbildningsnivå och språk
(fi=till vänster, sv= till höger) år 2016.

Bland 35–39-åriga kvinnor hör barnlösheten inte lika starkt ihop med utbildningsnivån, dock har kvinnor med lägst utbildning samt de med högre utbildning något högre andelar barnlösa än vad kvinnor med mellannivå har. Notera att andelen finländska kvinnor med grundnivå eller okänd utbildning är lågt i hela befolkningen.

Det senaste decenniet har andelen barnlösa i synnerhet ökat bland kvinnor med lägre utbildningsnivå, medan andelen barnlösa minskat bland kvinnor med högre utbildningsnivå. Liksom hos männen har andelen storbarnsfamiljer minskat bland 35–49-åringar – och i synnerhet bland de svenskspråkiga kvinnorna.

Diskussion

Tidigare forskning visar att skilsmässorna är färre, hälsan godare, livslängden högre, arbetslösheten lägre och utbildningsnivån högre bland svenskspråkiga finländare (Finnäs 1986; Saarela & Finnäs 2003; Saarela & Finnäs 2014; Saarela, Cederström & Rostila 2016). Dessutom spekulerar Saarela & Finnäs (2014) att en högre grad av social integration kan förklara den högre äktenskapliga stabiliteten bland par som båda är svenskspråkiga.  Även den subjektiva tillfredsställelsen med parrelationen är högre bland finlandssvenskar jämfört med finsktalande (Kontula 2013).

Med tanke på de resultaten är den lägre barnlösheten bland svenskspråkiga inte förvånande. Mera oväntat var kanske ”svackan” i svenskspråkigas fruktsamhet kring millennieskiftet, vars orsaker inte är utredda. En oväntad trend också är att andelen storfamiljer, i synnerhet mödrar med tre eller flera barn, verkar minska och i synnerhet i Svenskfinland.

Framtida forskning gällande språkskillnader i fruktsamheten borde beakta skillnader mellan svenskspråkiga födda i Finland och övriga, samt mellan olika slags kombinationer av språk i parförhållanden.

En oväntad trend är att andelen storfamiljer, i synnerhet mödrar med tre eller flera barn, verkar minska och i synnerhet i Svenskfinland. Klicka för att Tweeta

Sammanfattande poänger:

– De svenskspråkiga finländarnas fruktsamhet var 1.61 år 2017, jämfört med 1.49 för hela landet

– Sedan 1987 har svenskspråkiga haft högre fruktsamhet än hela Finland, med undantag för 1999–2006

– Den allmänna trenden är likadan för båda språkgrupperna och andelen finländare utan barn ökar i synnerhet bland de yngre

– Svenskspråkiga får barn något senare i livet, men blir något oftare föräldrar än finskspråkiga

– Svenskspråkiga har oftare haft storfamiljer med tre eller flera barn, men minskningen av andelen storfamiljer verkar nu ske snabbare bland de svenskspråkiga

Anna Rotkirch och Venla Berg från Befolkningsförbundet står bakom utredningen.

Vi tackar Statistikcentralen, i synnerhet Timo Nikander, Matti Saari och Joni Rantakari för gott och flexibelt samarbete.

Anna Rotkirch & Venla Berg

Forskningsprojektet Familjeliv på svenska, Institutet för Befolkningsforskning, Befolkningsförbundet

Läs också Fjalar Finnäs kommentar: ”Det ser bra ut ur finlandssvensk synvinkel”

Här kan du se seminariet i sin helhet:

 

Källor

Befolkningsförändringar 2014. Statistikcentralen.

www.stat.fi/tup/julkaisut/tiedostot/julkaisuluettelo/yvrm_vamu_201400_2016_14246_net.pdf

Familjeliv. http://www.vaestoliitto.fi/tieto_ja_tutkimus/vaestontutkimuslaitos/perhetutkimus/familjeliv/

Finnäs, F. (1986). Den finlandssvenska befolkningsutvecklingen 19501980: en analys av en språkgrupps demografiska utveckling och effekten av blandäktenskap. Svenska Litteratursällskapet i Finland.

Finnäs, F. & J. Saarela (2014). Infant mortality and ethnicity in an indigenous European population: Novel evidence from the Finnish population register. Scientific Reports4, 4214.

Kontula, O. (2013). Yhdessä vai erikseen? Tutkimus suomalaisten parisuhteiden vahvuuksista, ristiriidoista ja erojen syistä. Perhebarometri 2013. Väestöntutkimuslaitos – Katsauksia E 47/2013. Helsingfors: Väestöliitto.

Mäki, Miika (2017). Finsk- och svenskspråkiga gifter sig allt oftare med varandra. Väestöntutkimuslaitos, Tietovuoto, marraskuu 2017.

www.vaestoliitto.fi/tieto_ja_tutkimus/vaestontutkimuslaitos/tietovuodot/informationslacka-for-november-2/

Rotkirch, A., K. Tammisalo, A. Miettinen & V. Berg (2017). Miksi vanhemmuutta lykätään? Nuorten aikuisten näkemyksiä lastensaannista. Perhebarometri 2017. Väestöntutkimuslaitos Katsauksia E51. Helsinki: Väestöliitto.

Saarela, J., & Finnäs, F. (2014). Transitions within and from ethno-linguistically mixed and endogamous first unions in Finland. Acta Sociologica57(1), 77–92.

Saarela, J., A. Cederström, & M. Rostila (2016). Birth order and mortality in two ethno-linguistic groups: register-based evidence from Finland. Social Science & Medicine 158: 8–13.

Saarela, J., & Finnäs, F. (2003). Social background and education of Swedish and Finnish speakers in Finland. European Journal of Education38(4), 445–456.

Sobotka, T. (2017). Post-transitional fertility: the role of childbearing postponement in fuelling the shift to low and unstable fertility levels. Journal of Biosocial Science, 49(S1), S20–S45.