Forskaren Tomas Hanell, fullmäktigeledamot Silja Borgarsdóttir Sandelin (Helsingfors) och kommunstyrelseordförande Henrik Wickström (Ingå).

Urbanisering och beskattning stod på dagordningen då tankesmedjan Agenda ordnade höstens första Agenda talk, denna gång digitalt.

Jag blir ju lite provocerad av det här, men på samma gång måste jag som storstadspolitiker fundera på vad vi kan göra för att städerna ska bli mer trivsamma. – Silja Borgarsdóttir Sandelin

Enligt Agendas coronaenkät bytte 65 procent av finlandssvenskarna om till distansarbete helt eller nästan helt under våren. Det visade sig även att det var betydligt vanligare för stadsbor att börja jobba hemifrån, jämfört med invånare i rurala områden. Däremot visade det sig att de som jobbade på distans på landsbygden var mer effektiva i arbetet, än de som var tvungna flytta in kontoret i sin stadslägenhet.

Ny forskning visar nu att urbaniseringstrenden åtminstone för tillfället verkar ha tagit en paus.

– Mellan januari och mars i år var det över 1200 personer som flyttade från en tätorts- eller landsbygdskommun till en urban kommun. Men under perioden april och juni var det tvärtom, då var det över 1600 personer som flyttade ut ur en urban kommun, säger doktor Tomas Hanell, som forskar i livskvalitetens geografi vid Helsingfors universitet.

Han är egentligen inte förvånad över resultatet.

– Jag hävdar att folk inte vill flytta till en stad, men de är tvungna. Människor väljer att studera, men då måste de flytta till stan. Enligt en ny undersökning från Taloustutkimus svarade över 60 procent av respondenterna att de hellre bort stort än centralt,  säger Hanell.

På sommaren har vi tiotusen invånare, varav hälften är sommargäster. Nog innebär det ju en större belastning på till exempel den kommunala hälsovården och annan service. – Henrik Wickström

Han hänvisar till en annan studie från december 2019. På frågan Drömmer du om att flytta till landsbygden så svarade 15 procent Ja, på allvar och 26 procent svarade Ja, men det är inte möjligt. Covid-19 och det allt vanligare distansarbetet har gjort det möjligt.

– Vi ser liknande rörelser i till exempel Paris. Folk flyttar ut ur staden för att livskvaliteten har sjunkit, säger Hanell.

Provocerad paneldiskussion

Efter Tomas Hanells presentation tog en paneldiskussion vid. Först ute var Silja Borgarsdóttir Sandelin, fullmäktigeledamot i Helsingfors.

– Jag blir ju lite provocerad av det här, men på samma gång måste jag som storstadspolitiker fundera på vad vi kan göra för att städerna ska bli mer trivsamma. Visst är det ju så att om man väljer ett visst ämne som man bara kan studera i Helsingfors, så måste man ju flytta hit. Men ingen tvingar ju en att bli kvar då man är klar, säger hon.

Ser man till statistiken från de senaste 30 åren så visar det sig att kommuner som befinner sig inom en radie av 60 kilometer från Helsingfors centrum har upplevt en positiv förändring i befolkningen: 64 procent i Esbo, 45 procent i Sjundeå och 14 procent i Ingå. Längre västerut har förändringen däremot varit negativ: minus tre procent i Raseborg och Hangö -27 procent. Hanell har en förklaring.

– Det handlar inte om 60 kilometer, utan 60 minuter, säger han. Det är den tid folk är villiga att sätta på pendling.

Att gränsen går mellan just Ingå och Raseborg tycker Henrik Wickström att är intressant.

– Det handlar just om den där timmen. Man kommer med buss på 50 minuter från Ingå till Helsingfors centrum, säger Wickström, som är kommunstyrelsens ordförande i Ingå.

Skriven på flere orter?

Då allt fler har jobbat på distans under coronavåren så är många som också valt att jobba från sitt fritidshem i en annan kommun än hemkommunen. Wickström ser både problem och möjligheter i det här.

– På sommaren har vi tiotusen invånare, varav hälften är sommargäster. Nog innebär det ju en större belastning på till exempel den kommunala hälsovården och annan service, säger Wickström.

Han skulle gärna öppna upp för möjligheter att ta beskatta sommargästerna, men är medveten om att det inte är möjligt.

– Här skulle jag vilja blicka mot Estland och deras digitala medborgarskap. Det skulle vara bra att utveckla ett system för kommunalt e-medborgarskap, så vi åtminstone skulle få data på vilka tjänster och infrastruktur vi ska satsa på.

Borgarsdóttir Sandelin ser inte som möjlighet att vara registrerad i två olika kommuner.

– Det handlar om grundläggande frågor som vilken kommun ska du rösta i eller var ska barnen gå i skola. Jag förstår att det uppstår kostnader, men på samma gång så för sommargästerna nog också inkomster med sig. Och nog sliter det ju på vägarna i Helsingfors också då alla pendlar hit.

Här kan du se hela diskussionen.